Endometriossmärta är drogmissbruk under täckmantel, eller?!

Nej, såklart inte. Att bli anklagad för det låter som ett sent dåligt första april-skämt, men det händer på riktigt…journalisten Sophie Stigfur har personligen erfarenhet av sjukvårdspersonal som tittat med tveksam blick när hon bett om smärtstillande för sin endometrios. Hon skrivit en krönika om det, med en sjukt viktig poäng: dom som har turen (ja, för det handlar om tur eftersom endo-kunskapen i vården fortfarande är bristande) att bli diagnosticerad måste fortsätta kämpa för att slippa bli behandlad som en potentiell drogmissbrukare, när en helt rimligtvis är i behov av nåt starkare än Alvedon. Det är så att man smäller AV.

För oss som har lyxen att få vår endometrios diagnostiserad, väntar inte alltid vård och medicin. Istället kommer en ny twist – vi är nu potentiella pundare.

Vi med endometrios behandlas som missbrukare.

Innan jag 28 år gammal svimmade vid postdisken på Hemköp och en ambulansfärd senare blev diagnostiserad med endometrios, hade jag aldrig tänkt tanken att jag skulle kunna vara sjuk. Varför skulle jag?

Visst, jag har haft en sjujävla mensvärk. Som när jag med forsande svett likblek stapplade in på en sunkpub i Salzburg en solig eftermiddag, stönandes kravlade in på toaletten för att spy, medan min dåvarande pojkvän fick försäkra de tre gapande weissbierdrickarna i baren om att jag inte kommit dit för att ta en sil.

Eller gångerna jag sprang till skolsyster och uppmanades ligga med magen mot det kalla golvet för att “kyla ned smärtan”.

Men detta, förstod jag, var heeelt normalt. Något att stoiskt uthärda – ty detta äro kvinnans ok. En vanlig problematik som kollegan Karin Winter och Ebba Rosencrantz skrivit om här och här.

Några veckor efter att jag fått lyxen att bli undersökt och diagnostiserad (något många måste kämpa hårt för) vaknade jag upp från min operation. Det gjorde ont. Jag skulle bli sängliggande en vecka men läkaren försäkrade att smärtan skulle försvinna – hon skulle nämligen skriva ut en stor burk härlig alvedon. När jag undrade om det månne gick att få något starkare, smalnade hennes ögon av skepsis.

– Det ska inte behövas. Har man så ont ska man ju åka till sjukhus.

Efter att dyrt och heligt försäkrat att jag inte tänkte ägna mig åt något nöjesknaprande, skickade hon motvilligt med mig tre citodon.

Jag har hört ett ändlöst antal liknande historier av andra med endometrios. Trådarna i olika nätforum vittnar om massiv vanmakt och desperation. Ett och samma scenario har upplevts av många: hur de trots sin kroniska sjukdom uppmanas söka akut för att få smärtstillande, för att väl på plats tvingas argumentera för att få lindring – alternativt skickas hem utan någon hjälp alls. ”Du har en cysta, men cystor gör inte ont så jag vet inte varför du är här”, ”det är ju inte som att du håller på att föda barn precis”, ”har du provat att motionera?”.

I boken Endometrios – Mensvärken från helvetet beskriver specialistläkaren Anna-Sofia Melin hur risken att bli beroende av morfin som smärtpatient är överdriven. Det är när man börjar knapra för att lindra ångest som man är ute på hal is. ”Det är viktigt att endometriospatienter har smärtstillande hemma. Medicin har en trygghetsskapande effekt, ofta mår man bättre bara av vetskapen om att ha de starka tabletterna hemma.

Och det är precis det det handlar om. Att veta att man har något att ta till, om eller när helvetet brakar lös.

Istället måste många kämpa, tjata och högljutt bedyra innan de får smärtstillande av den kaliber som behövs. Hållningen så ont kan det väl inte göra tycks lika närvarande även när sjukdomen bevisats.

Jag har haft flax. Min endometrios är mild jämfört med många andras. Men för dem som vrider sig i smärtor under större delen av dygnet, som inte kan jobba eller leva, är väl det minsta vi kan begära att de får den medicin de förtjänar?

Än i dag undrar jag vad den där läkaren trodde jag skulle göra med tre citodon. En sak är i alla fall säker: det är en rätt skral inledning på en knarklangarkarriär.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s